Elin Hofmann.se

Väldigt snart kommer Rebecca och Ellen hit för en myskväll med te, kladdkaka och prat - LIKE på den. Men nu måste jag byta om till myskläder (allt som inte är mjukisbyxor är dödsdömt ikväll).

Puss på er.

I måndags kom min mamma hem från New York. Med sig hem hade hon en iPad. Till min bror (som visserligen fick den i födelsedagspresent igår på sin 18årsdag men ÄNDÅ!).

Och det är inte bara EN iPad. Det är THE iPad. Med störst minne OCH wifi. Nejmen alltså det är lugnt. Jag är inte alls avundsjuk.

Det är ju bara det att det är JAG som är apple-nörden i familjen. Det är ju bara det att Filip är Mac-motståndare.  Det är ju bara det att jag velat ha en iPad sedan typ tidernas begynnelse.

Det är ju bara det att DET SKULLE HA VARIT JAG SOM SKULLE FÅTT DEN SATANS IPADEN.

...

(återhämtar mig från offentligt avundsjukeutbrott)

Jaja. Storebror är ju ändå typ världsbäst och nybliven artonåring så han kan väl få ha sin iPad.

Och tur för mig att han är en mycket snäll prick som låter mig låna den nu när jag är sjuk och han är i skolan så jag kan få utlopp för mitt nörderi.

Och jag nördade mig lite extra genom att kolla bloggen i iPaden. Ser ni vad fin den är? Ser ni?

Jag ska ha en iPad innan jag dör.

Om tre sekunder ska jag svischa på min cykel och möta upp den här översnygga flickan så ska vi leka lite i mitt lilla hus. Mer hinner jag inte skriva för då får hon vänta! Puss

Den här bloggen är ju som ni vet mitt liv (som ni märker på min alltid lika frekventa uppdatering), och jag gör allt för er oändligt många bloggläsare. Och nu kände jag på mig att ni undrade hur det känns att ta i en brännhet plåt, och er undran är mitt äventyr, så igår provade jag åt er! Mitt i bakandet av 40 hamburgerbröd (på riktigt alltså, storebror fyller 18 och ska ha släktbrunch med amerikanskt tema för att casha in presenter) så gjorde jag det - tog i en plåt som precis kommit ut ur en ugn efter 30 minuter i 275-gradig värme.

Det gör ont hörrni. Inte bara sekunden innan man hinner dra undan handen, utan även timmarna efter. Lokalbedövningssalva (som faktiskt är inköpt enbart för tillfällen när jag får för mig att ta i plåtar, eller som i somras - ta i en locktång med mina bara händer) hjälper inte.

Och. Man får ett fult ärr.

Så, till er mina undrande läsare - brännsår får 0 av fem toasters.

Men, jag kan tänka mig att det finns ett riktigt underhållningsvärde i att se när jag springer omkring ensam i huset med ena handen i en blomvas fylld av isvatten och letar efter en mycket liten tub bedövningssalva samtidigt som jag skriker diverse svordomar och ugnsklockan piper.

Loggade in på kära blogg.se och såg att det var 23 timmar och 59 minuter sedan jag bloggade sist. Fett tajmad man är liksom, ska nog börja lägga upp inlägg med exakt ett dygns mellanrum mellan varje.

Angående bilden, det är skolfoto i veckan och jag börjar få lite sådär småpanik för jag klarar inte av att ha en kamera i fejset när den är riktad åt fel håll. Övandet med självporträtt gjorde inte saken bättre, speciellt inte när man jämför sig med mästaren Rebecca. Men jaja, mästare är inte till för att jämföras med.

Och. Mitt hår ser inte ut sådär. Aldrig någonsin. Den enda stylingprodukt mitt hår lyder är gravitationen - det blev spikrakt igen ungefär tre sekunder efter att bilden togs. På riktigt. Dumma hårsatan.

1. Söt-Freddi och Söt-Ellen. Puss på dom. 2. Sofia är bildare precis som jag och därför är hennes block fyllt av teckningar och kludd precis som mitt. 3. Sofia gör det hon är näst bäst på här i världen (bäst är hon på att vara bäst).

Dagen har varit lite upp och lite ner.

Idag var det dans, igen. Stort plus. Till bland annat Justin Bieber. Stort minus.
Jag började klockan 8 imorse. Stort minus. Men sen hade jag bild. Stort plus.
Sodexo serverade som vanligt äcklig mat. Minus. Men sen träffade jag Elin och drack varm choklad. Stort plus.

Och nu är det fredagkväll, och jag har en hel helg framför mig. Stort, stort, STORT plus.

Den här veckan har varit busy busy hittills och den kommer fortsätta i samma anda. Men jag är glad, trots att jag dansar så mycket att min nacke verkar ha dött lite och mina läxor och kära sömntimmar har fått komma i andra hand. Tråkigast är nog att jag missar att prata med min favorithund på skype som nu har överlevt TVÅ DAGAR i engelsk skola, och jag vet knappt någonting om vad som snurrar i hennes lilla valphjärna.

Jaja. Jag hann iallafall träffa Annika igår och det var himlans trevligt, troligtvis mest eftersom hon är jädrigt najs. På bilden ser ni när hon nallar av min kladdkaka (men det var okej, för min kladdkaka var sinnessjukt stor och hon hade inte fått nån lunch stackarn. Jag säger bara Södra Latin alltså, ingen koll på läget).

Nu ska jag sova, för imorgon blir det mer skola och mer dans. Och så ska jag försöka boka den där Rebecca för lite te och prat, det känns som om vi mest springer förbi varann i skolan och på väg till olika dansklasser istället för att lugnt och stilla överanalysera allt och lite till. Jag saknar det.

Men tjena.
Jag fick en väldans lust att skriva här men så kom jag på att jag inte har något att säga, inga foton att visa och inga teckningar att skämmas lite för men ändå lägga upp för att det ser så tomt ut utan bilder.

Så jag slutar väl inlägget här då antar jag och går och klär på mig något mer representativt än morgonrock, jag ska ju på födelsedagsfika för faffa (det är farfar det) för tusan.

Vi hörs när jag har något roligare att meddela.