Elin Hofmann.se

Jag har gått i samma klass i snart sex år nu.
Ibland vill jag spränga min klass i luften.
Jag kan störa mig på allt möjligt. Sitta och muttra i mitt huvud över små och stora saker.

Men ofta tycker jag om min klass. Den är inte helt fel ändå. Vi har gjort så himla mycket saker tillsammans. Åkt på klassresor, skrattat och skrikit och gråtit. Jag har träffat dom varje dag i sex år. Det är en väldigt lång tid. En väldigt, väldigt lång tid. Men om åtta skoldagar så är det slut med det.

Det är konstigt.
RIktigt konstigt.

Dom här trettio personerna har liksom följt min utveckling från en nioårig plutt som var kär i Per Gessle och avgudade Grynet till den jag är idag. Och nu ska vi liksom inte träffas mera.

Bella i min klass har skrivit om hur hon har haft det under hennes år i klassen. Med bilder från när vi var typ tolv.
Om ni vill kan ni väl läsa. Det är nedrans bra skrivet.

Här.

Det var allt för den här gången.

PS.
Jag var också ihop med Felix en gång i mellanstadiet. I tre dagar. Sen var vi inte så kära längre.